Jokkmokks Marknad efter 12 års frånvaro

Jag har nog besökt Jokkmokks marknad omkring 40 gånger, 2009 hade jag lämnat Jokkmokk och sedan har jag inte besökt marknaden förrän i år 2020. Under mitt Jokkmokksliv var ett marknadsbesök enkelt. Jag gick ner till marknaden och gick tillbaka hem när jag fullgjort det jag hade för avsikt att göra.
Detta marknadsbesök var mera komplicerat, hustrun och jag åkte nattåg för första gången på kanske 50 år. Att sova på tåg är en högst påtaglig fysiklaboration angående kroppars tröghet, dels skall man tvinga upp sin kropp för en stege och när man väl ligger i sängen upplever man att en tågsväng till vänster slungar den egna kroppen mot huvudändan av sängen och en högersväng gör att man åker mot fotändan i sängen. Nattresan mot Murjeks station förflyter under ofrivilliga kroppsförflyttningar och sömnen blir obefintlig.
Bussen är i tid och efter någon timme är vi i Jokkmokk tillsammans med en brokig busslast av marknadsbesökare. Jokkmokks luft känns torr, kylig och ren. Snön vi står på är vit och har sin kristallstruktur sammanpressad, men det är snö, till skillnad från den döda, kletiga, kristallberövade, blöta brunsörjan som täcker gatorna efter något onödigt snöfall söder om Dalälven.
Frukost på Åsgårds vandrarhem och glada samtal med Cajsa och Turid och så ut i marknadsvimlet. Det är marknadstorsdag och lagom med folk. Vi går till Ajtte-Samemuseum som har möblerat om en del, men som vanligt är välskött och intressant. Från Ajtte är det inte långt till det som i mitt minne alltid är Samernas Folkhögskola. Elevernas slöjd håller som vanligt hög kvalitet.
Blåsrören och ärtorna som sysselsatte Jokkmokks småpojkar på 70-talet är borta. Det finns inga uppstoppade djur från skogen och de realistiska och fantastiska isskulpturerna, som då förgyllde marknaden finns inte mera. Renrajden har fått ståtligare och äldre härkar och den tycks med rätta vara lika efterlängtat populär som vanligt. Vi köper souvas för framtida behov och de obligatoriska marknadskaramellerna (brända mandlar) för omedelbar konsumtion. Vi äter lunch på Citykonditoriet kaffe och en god semla med bra mandelmassa. Nu orkar vi inte så mycket som förr, så det blir vila på rummet i Åsgård till dess renbensmiddagen serveras. Middagen väcker minnen både från vänners kök och från älgjakter med lyckat resultat. Kort sagt det är en sentimentalitetsmiddag som ger känslor och minnen.
Fredagen börjar med ett besök i Gamla Kyrkan med sitt ändamålsenliga staket, sin ursprungliga klockstapel och sina nybyggda, otroligt väl timrade väggar, som restes efter branden 1972 då den gamla kyrkan brunnit upp. Jokkmokks Tenn tar emot oss med stor vänlighet och delar med sig av sin kunskap.
Så tar marknaden slut för vår del. Förr gick vi hem till oss, nu sätter vi oss i en stor dubbeldäckad buss som tar oss till Boden f.v.b. Uppsala med sovvagn och tillhörande fysiklektion angående kroppars tröghet. Tack alla vänliga vänner som gjorde denna resa möjlig.
Traveller