Aurora Borealis

Det är en ganska ordinär februarikväll för ett antal år sedan, klockan är snart 23 och jag sitter i bilen på hemväg från ett lite för långt föräldramöte.
Vägen är tom och billyktorna lyser på helljus hela tiden, det kommer inga mötande bilar, det är bara jag, min bil, en tom väg, massor av snö och tomhet.
Jag kommer allt närmare hem,
Vaikijaursjön dyker upp på min högra sida och över himlen drar gröna norrskensflammor sina gröna gardiner fram och tillbaka upp mot fjällen i nordväst.
Jag kastar några förströdda blickar på det i våra trakter välbekanta norrskenet och så......Plötsligt från ingenstans där uppe, 16 mil ovanför mig kolliderar ett antal milliarder protoner eller elektroner från Solen med någon gas i den yttersta atmosfärgränsen och himlen exploderar i gult, violett, lite rött och mycket blått.
Det är bedövande mäktigt och jag bromsar bilen, slår av motorn och stiger ur för att se denna jordmagnetiska praktföreställning, som spelas upp av solvindar och vår bräckliga lilla planets polära magnetfält.
Det är tyst, många säger att man kan hör hur norrskenet sprakar, men jag har aldrig hört ett ljud från solvindarnas våldsamma kollisioner med våra jordmagnetfält.
Att säga att jag blir förstummad av denna fysikföreställning är en underdrift, det är omöjligt att i ord beskriva det som måste ses.
Vi kan förklara fenomenet fysiskt men vi kommer alltid att ha svårt att i ord beskriva dessa utomjordiska krafter som visar sig över Jordens poler.
Norrskenet lyser även på dagen, men då ser vi inget för att solen lyser starkare.
Aurora Australis,,,,,har jag aldrig sett, men det är säkert lika vackert.

Traveller